Idag lämnade vi Pensacola Beach och Florida på förmiddagen. Körde in i…

Sen vidare in i…

Och tillslut…

Målet för dagen var New Orleans, men jag hade önskemål om att få med oss lite av den mörka historien om den amerikanska södern – slaveriet. Därför hade jag hittat ett gammalt sockerrörsplantage som heter Oak Alley Plantation som var öppet för allmänheten. Det finns många liknande plantage runtomkring här, anledningen till att jag ville till just den här var allén med ekar jag sett på bilder innan. Sagt och gjort, vi åkte förbi New Orleans och fortsatte västerut (ska sägas att vi tvekade lite när vädret var såhär…).

Men vi tyckte ändå att det såg lite ljusare ut på himlen, så vi åkte dit. Det låg ungefär en timme utanför New Orleans, längs med Mississippifloden.
Vi parkerade, köpte inträdesbiljetter, och gick först till husen där slavarna bodde. De här var nybyggda, men man fick ändå intryck av hur litet och spartanskt de bodde.

Sen gick vi vidare längs allén, bortom Big House som var huset till ägarna av plantagen. Vi gick längs ek-allén och tog lite bilder, och kände de första regndropparna…

Ägarna till Oak Alley Plantation hette Jacques och Celina Roman och de byggde Big House mellan 1836-1838. Det vill säga deras slavar byggde huset. I början ägde de runt 50 slavar, men köpte 50 till av Jacques mamma. Om man jobbade ute på fälten hade man den lägsta rangordningen, och det var fysiskt det mest krävande. Det är svårt att sätta sig in i hur man kunde köpa och sälja människor som ägodelar.
Vi var på en halvtimmes guidning inne i det stora huset, men där fick man inte fotografera, något som var lite märkligt i och med att de också erkände att inga möbler eller inredningsdetaljer var original, bara att de var tidsmässigt riktigt. Oak Alley Plantation, och många andra plantage i området, existerade fram till 1861 när det amerikanska inbördeskriget bröt ut, och som så småningom förbjöd slaveriet.
Under den guidade turen gick man ut på terassen som gick runt huset på andra våningen, och då hade de dragit in ett riktigt oväder.

Jag är verkligen inget fan av åskväder, och tyckte det var mycket obehagligt. Vi sprang tillbaka till bilen medan regnet öste ner, åskan mullrade och det blixtrade runt oss. Dessutom haglade det när vi närmades oss parkeringen. Jag tror jag aldrig har varit med om nåt liknade väder. Det blixtrade på himlen runt oss hela turen in till New Orleans.

Vi checkade in på NOPSI Hotel som ligger i utkanten av New Orleans mest kända statsdel French Quarter.
Nu har vi kommit till djupaste södern, och här i Louisiana har man en stark mattradition i och med kreol- och cajunköket. Båda har sitt ursprung från (framförallt) de franska och spanska immigranterna som kom hit på 1800-talet, men också av slavarna från Afrika. Jag har läst en del om den här maten och var väldigt nyfiken på att testa. Vi hittade en restaurant som hette Oceana Grill och som serverade modern kreolsk/cajun-mat i statsdelen French Quarter. Det tog ungefär 10 minuter att gå, och som tur var klarade vi oss från att bli blöta.

Det jag har sett fram emot mest att prova var Gumbo – en gryta/soppa som kan serveras med kött eller skaldjur, och med ris till. Jag valde naturligtvis skaldjur, och den var supergod! Espen åt Louisiana Crab Meat Cakes (friterade krabbkakor) till förrätt. Jag åt en rätt som de kallade för Mardi Gras Pasta till huvudrätt, och den innehöll tagiatellepasta med kräftor. Mums! Espen åt barbeque ribs med fries till huvudrätt.

Mätta och glada gick vi tillbaka till hotellet i regnet. Jag håller alla tummar och tår jag har för att vädret blir bättre imorgon.