Ni får stå ut med att det blir många inlägg på rad från mig, det är för att jag helt enkelt inte kan hålla mig, och vi gör och ser saker som jag lyssnat på, läst om och drömt om i många år.

Idag lämnade vi New Orleans och Louisiana på förmiddagen. Det blev en lång dag i bil, upp genom Mississippi och in i Tennessee. När vi körde förbi Jackson, Mississippi kunde jag inte låta bli..

Vi kom fram till hotellet för natten vid 16-tiden. Lämnade bagaget och åkte direkt in till Memphis. Första stoppet var så jävla coolt. Så JÄVLA coolt.

(Jag känner hur ni tappar andan när ni ser bilden. Jag gör det varje gång jag tittar på den). Vi var alltså på helig mark (helig i min religion i alla fall), närmare bestämt Sun Studio. Sam Phillips grundade skivbolaget Sun Records 1950, och här har legender som Elvis Presley, Johnny Cash, Jerry Lee Lewis och Roy Orbison spelat in skivor.

Såhär jäkla nöjd är man när man får vara med om nåt så stort som det här! Tänk att jag har gått i samma lokaler som Johnny Cash och Elvis Presley!!

Vi åkte vidare ner till Downtown Memphis och parkerade bilen. Gick till Beale Street som är Memphis motsvarighet till Bourbon Street. Men här har man bytt ut jazz till förmån för blues, soul och rock n’ roll. Det är en livlig gågata med musik, barer och souvernirbutiker. Storheter som B.B King och Aretha Franklin är födda här i Memphis och finns såklart överallt, på allt från t-shirts till magneter (Elvis finns såklart också avbildad överallt, även om han inte är född här).

När man är i Memphis kan man ju inte låt bli att spela in en video som går ut på att man Walking in Memphis. Det förstår ju alla. Enda problemet var att jag inte fattade att Espen filmade, men hallå – vad gör det när man fan ÄR I MEMPHIS!

Jag syftar såklart på Marc Cohens – Walking in Memphis som man inte kan låta blir att nynna på när man är här:

When I was walking in Memphis
I was walking with my feet ten feet off of Beale
Walking in Memphis
But do I really feel the way I feel?

Texten är mycket passande på flera plan, för imorgon ska vi till Graceland:

Saw the ghost of Elvis
On Union Avenue
Followed him up to the gates of Graceland
Then I watched him walk right through
Now security they did not see him
They just hovered ‘round his tomb
But there’s a pretty little thing
Waiting for the King
Down in the Jungle Room 

Hur som helst. Vi följde Beale Street helt ner till Mississippifloden.

Vi började känns oss hungriga och letade upp en plats som skulle servera en av söderns mest populära rätter; friterad kyckling. Vi hamnade på Gus’s World Famous Fried Chicken. De hade bara en sak på menyn: friterad kyckling. Enkelt! Tyvärr så tyckte jag pommes’en var godare än kycklingen…

På väg tillbaka till bilen höll solen på att gå ner, och Beale Street såg bara ändå häftigare ut. 

Eftersom vi har utvecklat ett litet jag efter att samla på stater tog vi en omväg tillbaka till hotellet. Gränsen mellan Tennessee och Arkansas går genom Mississippi, så vi åkte över en bro och tillbaka och kunde bocka av en stat till.

Här bor vi alltså, på The Guest House at Graceland och imorgon skal vi hälsa på Elvis!