Jag har alltid haft en tendens att överdriva när jag hittar något jag gillar. Det gäller både film, tv-serier, böcker och musik. Gillar jag en serie tillräckligt mycket  kan jag börja se om den från början, precis efter jag sett det sista avsnittet. Jag kan läsa om en bra bok flera gånger. Men det gäller kanske i ännu större utsträckning musik. Jag var 9 år första gången jag snöade in på något. Min bästis Sarah hade av nån anledning som jag inte kommer ihåg blivit besatt av Elvis Presley, och det smittade av sig. Vi kollade på filmerna han medverkade i, samlade på Elvis-kort och lyssnade på hans musik. Att han var död sen nästan 20 år var inget vi tänkte på, och så här i efterhand har jag (med några få samtida undantag) alltid gillat musik som spelats in långt före jag föddes. Den här perioden var när jag gick i trean och det var då vi började lära oss engelska i skolan, och vi fick välja en text som vi skulle översätta ord för ord. Jag valde Return to sender. Jag lärde mig hela prat-delen i Are you lonesome tonight? och kan den fortfarande. Jag kommer väl ihåg att den stora drömmen var att åka till Graceland. Och 23 år senare var dagen kommen!

Vi kom dit lite före kl. 10, solen strålade från en klarblå himmel och det var varmt och skönt. Vi hade köpt biljetter innan, så de blev bara skannade och så fick vi gå in och se en introduktionsfilm. Sen fick vi åka buss från det nya området med alla utställningar/butiker/matställen över till Graceland. Det var bokstavligt talat bara över gatan, så jag fattar verkligen inte varför man skulle ha alla på en buss. Men är man i USA så är man.
Med audio-guide blev vi slussade runt inne i Elvis Presleys hem. Det byggdes 1939, och Elvis köpte det 1957, 22 år gammal. Han bodde här med Priscilla och Lisa Marie (fram till skilsmässan 1972), sina föräldrar och sin farmor. Huset har totalt 23 rum, men långt i från alla är öppna för allmänheten. Inget i huset har blivit ändrat eller flyttat på sen han dog, och allt är original. Graceland öppnades som museum 1982, och 1993, när Lisa Marie fyllde 25 år, ärvde hon allt.
Graceland är faktiskt USA’s näst mest besökta hus, efter Vita Huset.

Ett av vardagsrummen

Matsalsrummet

Köket

Vardagsrummet i källaren. Elvis hade hört att USA’s dåvarande president Lyndon B. Johnson hade tre TV-apparater på samtidigt för att kunna se på olika nyhetskanaler, så då ville han också ha det

Biljardrummet. Väggarna och taket är täck med 320 m2 med tyg

The Jungle Room 

Den njurformade poolen

Bakom huvudhuset var det flera mindre hus och stora hästhagar

Elvis Presley’s gravsten. Hans föräldrar och farmor ligger också begravda här. Hans dödfödda tvillingbror Jesse ligger begravd inne i Memphis. 
Det är så oerhört sorgligt att han skulle dö så ung, 42 år gammal. 

När vi var klara på Graceland fick vi åka buss tillbaka till det nyare området. Där var det en stor utställning om alla hans bilar, motorcyklar, traktorer, golfbilar – you name it, han hade det. Den mest kända är såklart hans rosa Cadillac.
Det var också en utställning om hans tid i militären, kläder/kostymer och såklart alla priser och guldskivor.

Vi hade lyxat till våra biljetter med att inkludera tillgång till att se hans privatflyg (är man här en gång i livet så får det kosta). Man fick kliva ombord Lisa Marie, och ett annat lite minde flyg.

Tänk att en man hann skapa så mycket på så kort tid. Tänk att han förändrade en hel musikvärld, och påverkade hur den kom att bli efteråt.

I bilen på väg från Graceland hann jag filosofera över det vi sett och hört. Inte bara över vad han har betytt för alla musiker och artister som kommit efter honom, men vad han har betytt för mig, och mitt musikintresse. Redan som nioåring kunde jag sätta en låt på repeat och lyssna i oändlighet, om och om igen. Jag lärde mig texter och melodier. Lärde mig skilja på rock n’ roll, gospel, soul, blues och country. Också mycket tack vare pappa och hans musikintresse såklart.

Nu känns det som att det är på tiden med en av mina favoriter.

Vi lämnade alltså Memphis och körde österut, tre timmar närmare bestämt, för att få tillbringa lite tid i countryns hemstad Nashville. När vi ändå är inne på det där med att köra bil så blir det ju många timmar i bil på en sån här semester. Många långa timmar. För att få tiden att gå blir det mycket musik. Och så har vi den här gången samlat på registreringsskyltar från alla stater. Här i USA står det i vilken stat bilen är registrerad på skylten, så man kan se var de är i från. Vi har samlat ihop 46 av 50 stater.

Vi rullade in i Nashville klockan fyra på eftermiddagen. Det var 81°F, alltså 27°C, och den varmaste dagen hittills. Vi checkade in på Renaissance Hotel mitt i downtown Nashville. Lämnade bagaget på rummet och gick ner till Johnny Cash Museum. Tillbringade en dryg timme med att se, läsa och höra om hans liv.

Här i Nashville är det Broadway som gäller. På varenda bar spelar liveband, det är skivaffärer, restauranger och massor med folk.

I den här byggnaden spelade tre olika liveband samtidigt på tre olika våningar

När köpte du ett kassettband senast?

Tillslut avslutar jag med en solnedgångsbild från vårt hotellrum