För att få förståelse för varför vi suttit halva dagen i bilen idag får jag börja med att säga att mitt vänstra knä pajade på turen ner från Estany de l’Estanyó igår. Jag vet inte vad som hände, det är inte samma smärta som jag hade i båda knäna efter turen ner från Gaustatoppen för några veckor sen, men det gör förbannat ont. Jag har blivit bättre och bättre idag, så förhoppningsvis är jag helt återställd om ett par dagar. Men det har gjort mig något rörelsemässigt begränsad idag.
Vi började med att åka upp till El Serrat som vi åkte till igår. Men istället för att åka österut in mot nationalparken fortsatte vi nordväst på väg CG-3. Vi åkte en slingrig väg jag tyckte såg rolig ut på en karta. När vi nåt vägs ände var vi uppe på Ordino-Arcalís, en skidanläggning och målgångsområde för etapper i Tour de France 1997, 2009 och 2016. Om man klickar på den här länken kan man se en bild på hur vägen slingrar sig upp.

Kor och hästar betade fridfullt uppe i skidbackarna.

Vi var inte ensamma om att åka upp dit idag. Det var fullt på parkeringarna och bilarna stod längs vägen. Folk vallfärdade upp både med sittlift och med hjälp av egen kraft. Det hade varit roligt att gå upp dit, men mitt knä satte stopp för det.

Skulpturen ”Arcalís 91” av Mauro Staccioli.

Därefter åkte vi ner igen till La Massana som ligger precis utanför Andorra la Vella för att åka upp igen på väg CG-4 och vidare nordväst in på CG-5 till Arinsal. Det är också en skidort/skidanläggning och vi åkte upp så långt vi kunde i skidområdet. Här var vi, i motsättning till Ordino-Arcalís, helt ensamma.

Det är så häftigt att åka genom alla små orter här i Andorra. De håller sig till samma typ av arkitektur och byggnaderna smälter in i landskapet, och överallt är det planterat vackra blommor.

Vi kom tillbaka till hotellet vid två. Åt lunch på den andra restaurangen här på hotellet. Sen satte vi oss på balkongen och läste i solen. Mycket skönt.