Hockey Hall of Fame

Igår hade ingen av oss speciellt lust att gå så långt för att äta middag. Vi hade kollat på menyn till hotellets restaurang, och båda hade hittat något vi ville äta. Vi tog hissen ner dit, och klev in i en helt öde restaurang. Två servitörer och inte en enda middagsgäst. Vi satte oss ändå ner och beställde mat. De hade fyra huvudrätter. De två vi ville ha hade de inte möjlighet att servera… Vi hoppade över förrätt för att de stod på menyn att de hade jordgubbar doppade i choklad till dessert, något jag är väldigt svag för. När vi skulle beställa det till dessert – tyvärr, det hade dem heller inte (men de hade de två andra alternativen). Hur är det möjligt att inte ha 50% av kvällens huvudrätter och 33% av kvällens desserter?? Inte konstigt att restaurangen inte hade några gäster.

Idag hade vi bestämt oss för att besöka Hockey Hall of Fame. Kanadensarna är ju tokiga i hockey, och det var ett gigantiskt museum! Det avhandlade allt från hockeyns födelse, matchtröjor – både NHL och olika landslag, stora spelare genom tiderna, hockeyutrustningens utveckling, utrustning från olika spelare, och mycket mer. Det var också en specialutställning som handlade om Wayne Gretzky och Gordie Howe.
Väldigt imponerande bredd, det handlade inte bara om Canada och NHL. Sverige var också välrepresenterat!

Hittills har 224 personer blivit invalda i IIHF all of Fame, varav 30 av dem är svenskar. Den första invalda svensk var Sven Tumba (vackert med en Djurgårdare representerad) och den sista är Jörgen Jönsson (2019).

Peter Forsberg och Mats Sundin har legendstatus här. Nicklas Lidström som var den första europeiskfödda- och tränade lagkapten som vann Stanley Cup räknas som en av världens bästa backar. Jag såg också en gammal Börje Salming-tröja, och det värmer hjärtat (trots att han avslutade sin karriär i AIK).

Det var lite tunnare på den norska fronten, men vi hittade den här gamla Espen Knutsen-klenoden!

Museet huserar Stanley Cup-bucklan när den inte är ute och turnerar.

Vi käkade souvlaki till lunch på en Food Court i närheten av museet. Sen gick vi till St. Lawrence Market, en stor innomhusmarknad med ostar, kött, fisk, bröd och mycket annat.

Som alltid när vi har den här typen av semester sliter jag med ryggen, och därför gick vi tillbaka till hotellet vid 16-tiden för att vila lite.

På vägen tillbaka till hotellet såg vi lite fina hus, och den här bron har vi precis vid vårt hotell. Den heter Amsterdam Bridge och här är en scen ur filmen My Big Fat Greek Wedding inspelad!

Som Espen nämnde igår så har vi ikväll varit på ett av hotellets närmaste grannar – Amsterdam BrewHouse. De brygger sitt eget öl (som så många andra här i Toronto; det kryllar av microbryggerier) och serverar också mat. Jag drack öl! Det är inte ofta, men det var faktiskt ganska gott. Jag hade valt en thai green curry och åt den röda chilin som om det vore paprika (vilket jag trodde det var) och herrejesus vad både näsan och ögonen rann. Men när jag kom på att det var chili jag åt, slutade jag naturligtvis och utan den så smakade det hur gott som helst. Speciellt med öl till – det hjälper ju också mot stark mat.